dilEmma


jag känner att det är nu jag har kommit till den punkten i mitt liv då jag måste börja bestämma saker. på gymnasiet ville jag bli allt och var optimistisk och insåg hur extremt många vägar jag kan gå i livet och bli bäst på allting. nu måste jag välja.

det är precis som de gångerna man står i kiosken och vet att man är sugen på godis, men inte på vilken typ av godis, och man kan bara köpa en sak pga brist på pengar. vilken extrem ångest man får när man sitter och snaskar lakrits i hopp om att stilla suget, som egentligen suktade efter choklad bara det att skiten inte visade sig förrän efter man betalat.

så där står jag, i en gympasal och har röstövningar, för att sedan gå över till akrobatik där en man taffsar på mitt arsle och jag vill inget annat än att gå hem.

eller så står jag där, i en gympasal och har röstövningar, för att sedan gå över till akrobatik där jag själv taffsar på en mans arsle och vill inget än att stanna kvar.

...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar