ibland undrar man ju hur man mår. precis som alla som tror och tycker att de är manodepressiva hela tiden tror jag att jag har ätstörningar, fast åt andra hållet, fast ändå inte. jag kan bara inte bestämma mig för vad jag vill göra. jag sitter och beklagar mig över min kropp. har en sån där extrem ångest över hur jag ser ut hela tiden. låren har fått ännu fler gropar, mina armar ba hänger och brösten står åt fel håll. inte för att brösten går att göra särskilt mycket åt men.. äh skitsamma!! det jag ville säga var att hur mycket jag än beklagar mig kan jag inte göra något åt det, utan jag får på något sätt, något slags kockobläng i huvve och ÄTER HELA TIDEN OCH JÄTTEMYCKET ISTÄLLET, TYP KLÄMMER EN NUTELLA PER NATT.
till en början trodde jag att jag på något sätt hade ett omedvetet mycket starkare självförtroende innombords som sa åt mig att det inte spelade någon roll hur mycket jag åt för jag skulle ändå alltid va vacker, och åt därför och tänkte "shit jag är ändå en cool tjej, för ena jag tycker jag är för fet, medan det finns en andra jag som tycker jag är kickass snygg! ööhhööhhöhöhhhöö"
KP/JESUS/GUD! ÄR JAG SJUK?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag leder av EXAKT samma åkomma och tror att både du och jag borde sluta med den och vara nöjda för det tar bara energi och vi är på toppen av vår snygghet nu så det är bara att njuta.
SvaraRadera